Efter många timmars slit så sitter den. En ny bättre fisk. Ett personligt rekord. Jag haft bra kontakter på senaste, men jag har inte lyckats fånga någon riktigt bra. Förrän idag. Det känns onekligen väldigt skönt och självförtroendet är tillbaka, vilket jag är grymt tacksam för. För det finns få saker som är så jobbigt som dåligt självförtroende i fisket, för man vill ju så gärna leverera.
Jag valde att fiska lite djupare idag, dels för att det var bra väder och dels för att staggen är inne. Det brukar rendera i ståndplatsfiske. Jag hade en jobbig vind att tampas med på första platsen jag provade, och kände snart att jag inte mäktade med bakåtkast. Dessutom så trycker vinden linan i en båge och försvårar när det kommer till mothugg. Jag såg fisk på platsen, men man märker ganska snart om den är i stöten. Och är den inte det så kan man gå vidare. Vilket jag också gjorde.
Jag fiskade mig vidare till en annan plats, men upptäckte att det var dött även där. Det var alldeles för soligt och för klart i vattnet och få ställen med skuggiga partier. Så jag började gå tillbaka mot första platsen. Jag vet att det finns lite olika stenar att fiska på, och strömmande partier, så på väg tillbaka så provar jag en ny spot. Egentligen vet jag att det går bra fisk här, men brukar inte stanna till där så ofta. Men, jag tänker att jag vill prova lite då solen står lite lägre och skänker lite skugga över vattnet. Lägger ut två kast, och från ingenstans ser jag en stor fisk gå upp och ta flugan (Apetrollet original). Den vänder och jag gör mitt mothugg och där sitter den. Det är en bra fisk som genast gör ett dyk. Här jag fiskar är det ca 4-5 meter på sina ställen, och en fisk som tar på djupt vatten kan ge en riktigt bra fight. Men jag är ganska konsekvent när det kommer till att pressa fiskar jag har på kroken. Denna får bekänna färg omedelbart och jag sätter den på prov. Det tar kanske 4-5 minuter med lite dykande och korta rusningar så håvar jag den. Första försöket misslyckas jag (Stor fisk liten håv är kanske inte en bra kombo), så på andra får jag baxa in fisken med stjärtfenan först. Den är landad.
Jag inser att detta är en rekordfisk, men det är alltid lurigt att ta ut segern i förskott. När jag gick hemåt tyckte jag allt att den inte vägde så mycket i påsen, men jag hade tack och lov fel. Den väger 3.2 kg och är 65cm lång. Det är ett personbästa och ingen är lyckligare än jag idag. Jag har lagt väldigt många timmar på kusten för att få en så här bra fisk och jag är djupt tacksam.
Håll till godo!
Jag valde att fiska lite djupare idag, dels för att det var bra väder och dels för att staggen är inne. Det brukar rendera i ståndplatsfiske. Jag hade en jobbig vind att tampas med på första platsen jag provade, och kände snart att jag inte mäktade med bakåtkast. Dessutom så trycker vinden linan i en båge och försvårar när det kommer till mothugg. Jag såg fisk på platsen, men man märker ganska snart om den är i stöten. Och är den inte det så kan man gå vidare. Vilket jag också gjorde.
Jag fiskade mig vidare till en annan plats, men upptäckte att det var dött även där. Det var alldeles för soligt och för klart i vattnet och få ställen med skuggiga partier. Så jag började gå tillbaka mot första platsen. Jag vet att det finns lite olika stenar att fiska på, och strömmande partier, så på väg tillbaka så provar jag en ny spot. Egentligen vet jag att det går bra fisk här, men brukar inte stanna till där så ofta. Men, jag tänker att jag vill prova lite då solen står lite lägre och skänker lite skugga över vattnet. Lägger ut två kast, och från ingenstans ser jag en stor fisk gå upp och ta flugan (Apetrollet original). Den vänder och jag gör mitt mothugg och där sitter den. Det är en bra fisk som genast gör ett dyk. Här jag fiskar är det ca 4-5 meter på sina ställen, och en fisk som tar på djupt vatten kan ge en riktigt bra fight. Men jag är ganska konsekvent när det kommer till att pressa fiskar jag har på kroken. Denna får bekänna färg omedelbart och jag sätter den på prov. Det tar kanske 4-5 minuter med lite dykande och korta rusningar så håvar jag den. Första försöket misslyckas jag (Stor fisk liten håv är kanske inte en bra kombo), så på andra får jag baxa in fisken med stjärtfenan först. Den är landad.
Jag inser att detta är en rekordfisk, men det är alltid lurigt att ta ut segern i förskott. När jag gick hemåt tyckte jag allt att den inte vägde så mycket i påsen, men jag hade tack och lov fel. Den väger 3.2 kg och är 65cm lång. Det är ett personbästa och ingen är lyckligare än jag idag. Jag har lagt väldigt många timmar på kusten för att få en så här bra fisk och jag är djupt tacksam.
Håll till godo!
Alltid kul med bra fisk
Tills nästa gång!
Jens
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar