Jag vet att jag tidigare skrev att säsongen är över. Men något inom mig sa att jag skulle göra ett par försök på Tångudden. Första eftermiddagen jag klev ner så hade jag ett ganska dåligt fiske med en landad på 35cm. Jag hade dock en väldigt stor öring på en stund senare. Jag uppskattade den till ca 2.5kg, men det känns som oturen förföljer mig. Den stångades och vickade kraftigt på kroppen. Jag försökte straffa, men det ville sig helt enkelt inte. En kort rusning och kroken släppte. Det hände inget mer den kvällen, men enveten som jag är så drogs jag tillbaka.
Klockan var runt 16 dagen efter då första öringen tog flugan. En brun räka som jag inte alls trodde på innan. Hade ju fiskat med små magnus i flera veckor som gett bra resultat. Detta var heller ingen enorm öring, utan en blank liten på 30 cm. Jag landade den, och fem minuter senare small det till igen. En liknande öring och självförtroendet började sakta repareras efter flera tappade fina fiskar. Jag stod kvar på platsen jag hade och envisades, precis som jag alltid gör. Sen smäller det till igen, men den här gången är det mer tryck i linan. Jag hade precis lagt ut ett kast, då en vindil gick över ytan och krusade. Jag satte hörgre fart på mitt hemtagande och så sitter en vacker öring på kroken. Den mätte precis 45 och var alldeles blank. Inga intentioner på att gå upp för lek. Jag krokade av och satte tillbaka den och en kort stund efter får jag en fjärde mindre öring. Det kändes som jag kunde nöja mig och det bar av hem.
På morgonen efter lyckades jag stiga upp klockan 05.00 då jag vill prova på ett fiske då staden ligger och sover. Så det bär av till samma plats än en gång. När klockan var runt 06.30 exploderar det i hela utrustningen då en modell större öring hugger kraftfullt. Man känner med en gång när det är en stor öring som har tagit flugan. Inga små ryckningar utan rejäla drag åt alla håll. När öringen vrider på kroppen åker spötoppen med i långa bågar. Tyvärr så är jag för ivrig i mitt hemtagande av lina på rullen och jag ger fisken slack. Detta var avgöraden i denna fight och jag tappade en vacker öring. Min rekordöring får vänta på sig.
Idag var heller inget undantag när det gäller fisket, så jag hamnade på samma plats igen. Tångudden erbjuder inte så mycket mer än fiske. Det är inte en speciellt vacker fiskeplats. Om man nu inte gillar Maersk-line och kranar och dyligt. Men platsen kan ge goda resultat. Efter en halv dag med en P-bot och en 20cm öring tappade jag suget. Gick långt in i viken, så nära småbåtshamnen man kan komma och bestämde mig för 10 kast till. Gick tillbaka till en udde där jag sett flera multer dagen innan. Det kändes i kroppen att jag fiskat mycket och då det inte hände så mycket denna dagen verkade allt hopplöst. Första kastet jag lägger ut blir också det sista, då en grann hona på 46cm tar flugan. Jag var oerhört nervös när jag drillade och tog lång tid på mig innan jag lyckades landa henne. Trots den ringa längden så gav hon allt. Jag lyfter på hatten och tackar allra ödmjukast för förmånen att få ännu en vacker öring.
Ikväll kom också regnet. Jag ser fram emot fler fina fiskar på Tångudden.
